Författaren som älskar att skrämmas

Helena Dahlgren
Fotograf: Jennifer Glans

Helena Dahlgren har alltid älskat att skriva och läsa. Och hon har alltid älskat skräck. Redan som femåring skrev hon sin första spökhistoria och började läsa Stephen King vid nio års ålder. Hon debuterade 2016 med fackboken 100 hemskaste, med hundra tips på skräckberättelser, och är numera författare och översättare på heltid. Men vad är det som lockar med det otäcka? Vi bad Helena berätta mer.

Varför är skräck en intressant genre och vad lockar människor att läsa skräck?

– På samma sätt som att vi människor har behov av att läsa om kärlek och gemenskap, tror jag att vi också kan lära oss mycket genom skräcken. Att bli rädd är något djupt mänskligt som alla kan känna igen sig i. Och genom att läsa om påhittade fasor kan vi lära oss att hantera verkligheten lite bättre. Det är billig terapi.

Vad är ditt eget förhållande till skräck? Vad tilltalar dig i skräcken?

– Skräck är LIVET! Jag älskar att läsa en riktigt ryslig bok eller att få hoppa högt till en läbbig skräckfilm. Finns inget bättre! Som liten smygkollade jag på tv-serien V, och jag var bara nio när jag läste min första bok av Stephen King, Cujo. För mig handlar det nog mycket om att få bli skrämd av något som jag vet är påhittat. Då blir det tryggt. Verkligheten är mycket otäckare än en skräckbok!

Passar skräck för alla?

– Nej, jag tror att det finns människor som helt enkelt inte fattar grejen med skräck. Jag har några sådana personer i min närhet. De säger att världen är otäck nog, och det är ju ett sätt att se på det. Själv finner jag pepp och styrka i skräck, men alla är olika. Sedan finns det många olika sorters skräck.

Tror du att skräck kan vara en ingång till att börja läsa böcker?

– Ja, absolut! Vi har ju något av en skräckvåg nu, med serier som Stranger Things och de populära nyinspelningarna av Stephen Kings Det. Att läsa skräck är minst lika kul som att kolla på skräck, och jag hoppas att skräck kan bli en inkörsport till många, många andra sorters berättelser. Så blev det för mig.

Varför tror du att det behövs lättlästa skräckböcker?

– För mig är ALLA lättlästa böcker en fråga om demokrati. Alla ska få tillgång till böcker – och det måste vara olika typer av berättelser. Många unga älskar skräck, men orkar eller vill kanske inte läsa en tegelsten av Stephen King på över 800 sidor. Då blir lättläst skräck jätteviktigt.

Kan det lättlästa formatet till och med tillföra något nytt till genren?

– Skräck brukar ibland kallas ”kroppsgenre”. Det betyder att skräcken liksom talar direkt till kroppen, utan att passera hjärnan. Där finns det ju en superintressant aspekt av att skriva lättläst! Tänk om man, genom att skala av orden, kan skriva sig rakt in under huden och skrämmas ännu mer …? Det tror jag att man kan uppnå med att skriva lättläst skräck. Det kan bli ännu tätare, ännu läskigare. Tala ännu mer till hjärtat och gåshuden.


Tips!