Ann Gomér om läsande och skrivande

Jag har alltid älskat att läsa. Min mamma läste också mycket hela sitt liv. Hon tog med mig till biblioteket redan som liten. Det var fantastiskt spännande med så många böcker, tyckte jag! När jag växte upp skrev jag mycket och läste massor. Jag tycker om att hitta sätta att beskriva saker med ord. Jag har skrivit uppsatser i skolan, dikter, sångtexter, massor av brev, noveller och så nu böcker.

Skrev först för barn och unga i särskolan
De första böckerna jag skrev var till barn och ungdomar i särskolan. Jag gick därför en kurs i att lära mig skriva lättläst. Först då insåg jag hur svårt det är. Sen kom lusten att skriva mer. På biblioteket en dag plockade jag ut sju så kallade ”lättlästa böcker” på barnavdelningen. Två var riktigt bra med de andra fem var usla (ingen av dem kom från Nypon förstås!). Då tänkte jag att det här kan jag göra bättre!

När jag tänker på alla fantastiska böcker jag har läst så tänker på att om jag inte hade läst dem skulle jag vara utan all den kunskap och alla de insikter jag fått av att läsa! Ett liv utan att läsa böcker för mig skulle vara ett fattigare liv!

Böckerna om Mimmi och valpen
Mitt mål är att skriva bra och spännande historier som ändå är väldigt lätta att läsa. Böckerna om Mimmi och valpen kom till genom att jag läste ett facebookinlägg. Någon skrev om att en valp satt bunden utanför ett hus. Får man göra så? Varför gör någon så? Frågorna och kommentarerna var så otroligt många och engagerade och jag tänkte att det här är något som verkligen griper tag i oss! En stackars liten oskyldig valp som får sitta ute på natten, bunden vid en lyktstolpe!

Verkligheten överträffar dikten
Jag fick aldrig något svar på hur det gick där, en dag var den valpen bara borta, men det satte fart på min fantasi. Det är nog ofta böcker kommer till på det sättet. Verkligheten överträffar alltid dikten, om man bara lyssnar lite så får man höra de mest märkliga saker. Så jag sparar små historier i min hjärna. Ibland skriver jag ner dem för att inte glömma bort dem. Det finns så ofattbart mycket som händer hela tiden som man kan skriva om. Mitt största problem är att begränsa mig, jag kan ju inte skriva om allt!

Men när jag skriver, då är jag lycklig.

Text: Ann Gomér