Come on korsspråka med dina alumnos!

En människa som använder alla sina färdigheter kommer att lyckas bättre än en som inte gör det. Därför är det så viktigt att flerspråkiga elever får dra nytta av alla sina språk. Teorierna om korsspråkande kan ge lärare vägledning i hur undervisningen kan utformas. 

Annelie Drewsen, författare och lärare i svenska som andraspråk (foto: Ulrica Zwenger)
Annelie Drewsen, författare och lärare i svenska som andraspråk (foto: Ulrica Zwenger)

Hur skulle de se ut om snickaren bara fick använda hammare och rasp när hon skulle bygga en stol? Om hon ens blev klar skulle det troligen ta onödigt lång tid, och stolen skulle inte ge en rättvis bild av hennes yrkesskicklighet. Precis den situationen är många nyanlända elever i, när de enbart tillåts använda svenska språket i skolan. De får aldrig chans att visa sina verkliga kunskaper och färdigheter. Ibland beror det på inställningen ”i klassrummet pratar vi bara svenska”. Ibland handlar det om brist på resurser. Hur gör man till exempel för att främja elevernas flerspråkighet om modersmålslärare och studiehandledare saknas?

Korsspråkande
Ett pedagogiskt förhållningssätt som intresserar många lärare till nyanlända elever just nu är translanguaging, som ibland kallas korsspråkande på svenska. Det är en teori där flerspråkiga personers språkbruk är normen. Förutom att erbjuda ett teoretiskt ramverk innebär korsspråkande även ett pedagogiskt förhållningssätt där flerspråkigheten är en tillgång. Korsspråkande handlar om hur flerspråkiga personer strategiskt använder sig av alla sina språkliga resurser för att kommunicera, uttrycka sig och lära. Språkkunskaperna är delar av ett och samma system i hjärnan, inte avgränsade enheter. Att lära sig ett nytt språk är att utvidga sin språkliga repertoar, genom att kommunicera med andra.

Hela den språkliga repertoaren
Ett naturligt inslag i sådana samtal är att ord eller grammatiska strukturer från olika språk möts. Min tvåspråkiga son sa till exempel ”i hela munden” när han var liten, där det spanska ordet mundo (värld) hamnade i det svenska språkets struktur. I stället för att betrakta det som fel, kan vi se konstruktionen som ett tecken på att barnet använder hela sin språkliga repertoar. Han lär sig. Flerspråkigheten växer. En av de mest framstående forskarna inom translanguaging är Ofelia García som är professor vid City University of New York i USA. Vid ett besök i Sverige sa hon:
– Inlärare använder sig alltid av hela sin språkliga repertoar, även om det inte syns. Alla som undervisar måste känna till det. De här eleverna har inte begränsningar eller hål som ska fyllas. De är människor vars röster växer fram.

ANNELIE DREWSEN