Så ökade fritidsläsningen i Märsta

unsplash.se

Åsa Lundholm jobbar som bibliotekspedagog på Valstaskolan i Märsta, Sigtuna kommun. När deras integrerade folk- och skolbibliotek stängde ner på obestämd tid började Åsa fundera på hur skolan skulle öka elevernas bristande läslust. Genom små, men väl genomtänkta justeringar skedde stora förändringar på skolan.

Här berättar Åsa själv hur hon har jobbat:

Jag jobbar som bibliotekspedagog på en högstadieskola där majoriteten har utländsk bakgrund och många är nyanlända. Vårt integrerade folk- och skolbibliotek är stängt på obestämd tid sedan ett år tillbaka, vilket försvårar elevernas läsning avsevärt.

Under en längre tid har jag funderat på hur vi ska angripa vårt kompensatoriska uppdrag på bästa sätt. Jag har också funderat kring kulturskapande åtgärder på skolan. Hur ska vi få eleverna ha fritidsläsa mera? Efter planerande och samtal med kollegor föreslog jag i november följande för ledningsgruppen:

  • Flytta det implicita uppdraget att uppmana eleverna till läsning från svensklärarna till kontaktlärarna (klassföreståndare). Alla kontaktlärare har i uppdrag att följa upp att deras kontaktelever alltid har en bok på gång i skolan.
  • Som elev ska du veta att all ”mellantid” blir lästid. Om du skrivit klart ett prov innan provtiden gått ut ska du läsa din bok. Om du har en vikarie som inte hunnit planera lektionen fullt ut ska du läsa. Om du är klar med ett moment före de andra ska du läsa. Om du inte vet vad du ska göra på elevens val ska du läsa. Om inte hela kontakttiden används ska du läsa. Dessutom kan vilken lärare som helst lägga in ett läspass på sin lektion.
  • Jag servar med böcker från ett litet pop up-bibliotek i mitt arbetsrum. Jag försöker ha en dialog med alla elever om vad de håller på att läsa, vad de vill läsa sen, vad de tyckte etc. Vi har bara ca 240 elever, så det funkar någorlunda. Och alla känner mig.

Resultatet?
Det är helt överväldigande! Under mina dryga tolv år som bibliotekspedagog har jag aldrig sett tonåringar läsa så mycket. Och de vill bara ha nya böcker hela tiden.

Inte förvånande har de redan läspositiva stärkts. I stället för att läsa en bok då och då har de börjat läsa ca en bok i veckan. Ibland till och med fler. De har börjat prata mer med varandra, tipsa varandra och utmana sig själva. Exempelvis gav jag tre tjejer varsitt ex av Jellicoe Road. De skapade snabbt en spontan bokcirkel och bestämde att de ska läsa ett kapitel om dagen så de sen kan snacka om det på rasterna nästa dag.

Mer förvånande är att många ”struliga” elever plötsligt börjat. Jag har försökt serva många med lättlästa böcker från t.ex. Nypon och Argasso. Jag har också gett många mellanstadieböcker som jag vet ändå kan gå hem hos högstadieelever. Flera av dessa elever har koncentrationssvårigheter, men när de får ökad mängd lästid på skoltid (utan att man tar från ordinarie undervisningen) hinner de fastna i en bok. Dessa elever blir också så himla stolta när de klarat att läsa ut en bok på relativt kort tid. De är så vana vid att misslyckas.

Rent generellt har läsandet ökat markant på hela skolan. Kontaktlärarna ligger på. Det har blivit en självklar rutin att man ska komma till mig och låna, vilket passar väl med våra andra kulturstärkande rutiner. Eleverna pratar spontant böcker med mig och varandra. Yngre elever ser äldre elever läsa. Killar ser andra killar läsa. Hela killgäng kan komma till mig för att kolla av vad jag har och välja böcker.

Några elever försöker förstås undvika att låna en bok. De är färre än jag trodde från början. När det sker pratar kontaktläraren med mig och jag kan söka upp den enskilde eleven för att snacka lite i korridoren.

Själv är jag väldigt glad och överraskad över att så små justeringar av rutiner, förhållningssätt och ansvar kunde få så stora effekter. Detta har inte ”belastat” ordinarie undervisning utan underlättat för lärarna att ha en meningsfull sysselsättning vid situationer som annars kan bli lite stökiga. Det är också något eleverna kan göra utan att känna att de blir bedömda. Det största problemet är att jag inte hinner läsa i samma takt för att kunna pitcha böcker. Men det är ju hanterbart.